Ni vet dagarna när man inte riktigt vet vad man är sugen på. Man velar runt lite och har egentligen varken tid eller lust att sätta sig. De dagarna känns kebabhaken som ett tacksamt svar. Det är billigt och brukar smaka ganska ok.
De gånger jag landar på ställen som Gilli Vanilli funderar jag ofta på hur de får det att gå ihop. Köpte en kebab som kostade 40:- och en läsk för 10:-. Men hur får man ekonomi i en kebab för 40:-. Räknar man baklänges så skall det säljas ganska många kebaber i timmen för att ge rimlig lön till de tre som jobbade där när jag besökte stället. Förutom lönen (inkl. skatter och avgifter) är det väl egentligen bara råvarorna man kan kostnadsoptimera. För lokalen kostar samma oavsett hur många kebaber man säljer (utgår ifrån att de inte har omsättningsbaserad hyra). En kebab för 40:- innebär troligtvis inte att jag stödjer en särskilt hållbart företagande. Detta även om jag alltså får ett kassakvitto. Anklagar ingen för att fuska. Här är det med stor sannolikhet de anställda och råvarorna som drar kortaste strået.
Är relativt övertygad om att de som driver verksamheten på något sätt ser detta som en möjlighet. Kanske de rent av brinner för att driva verksamheten. Tyvärr tror jag kanske detta helt enkelt är ett av få alternativ som existerar för de som driver denna typ av verksamhet. Respekt för att ni orkar!
Men ni vet de där grå dagarna när man bara behöver mat. Dagar när man egentligen inte orkar tänka på hållbarhet och allt annat som borde vara bättre.
Kebaben då? Jo, den var helt ok.
Kostade: 50:-
Gå igen? Nej